Thursday, 6 April 2017

I skenet av ljuset


En betraktelse. Jag försöker göra något lite annorlunda här - du får avgöra om det är bra :)

Han satt där i skenet av det gula ljuset från telefonen, night shift hade varit på länge vid det här laget. Vad klockan var spelade egentligen ingen roll längre. Inlägg efter inlägg sveper förbi hans ögon när han med tom blick växlar mellan Facebook, twitter, Instagram och LinkedIn. Människor han träffat någon gång och kanske på något sätt haft något gemensamt med har tydligen gjort saker idag. En god frukost med finaste vännen, ett däckbyte på roligaste bilen och chockade reaktioner på en likhets-feminists upprördhet över män som träffas för att spela bridge och dricka ett glas vin. Vad det handlade om förstod jag aldrig. Någon hade hittat en ny plugin till PowerPoint på jobbet som gjorde det ännu enklare att tillhandahålla tomma fasader, slide ware as it were.


Han vet att han har ett liv men vet inte vad han skulle vilja skriva i sin biografi om han dog imorgon. Lite sent då, bara. Han vet att han får lön och betalar skatt men han vet inte vem skatten går till eller om den gör världen till en bättre plats. Om? Ja de säger ju det, alla politiker faktiskt, att världen blir bättre imorgon. Särskilt om vi har frihet under ansvar eller bryr oss om vår granne, lite extra bara. Men han undrar hur de kan veta det och vad det faktiskt betyder.


Nyheterna är fyllda av artiklar som snabbt greppar läsaren när denne bläddrar genom alla känslor som Cyberspace utgör. Författarna är sällan anställda av tidningarna utan frilansar. De kan skriva åt vem de vill när de vill. Enda kriteriet är att de lyckas fånga aktuell arbetsgivares attitydprofil. Men det är ju lätt när man gjort det några gånger, man behöver bara en stabil mall. Den fjärde statsmakten ser inte likadan ut idag som igår. Tidningarna är tomma skal, ensamma män och kvinnor som desperat jagar reklamintäkter i en allt mer pressad bransch av onödigt vetande där vetandet upphöjts till professionellt tyckande i enlighet med ideologier (ståndpunkter) som inte ligger långt efter kommersiella politiska partiers marknadsföring. Vad som faktiskt är rätt och fel spelar allt mindre roll när man kämpar för att överleva. Och sedan blev alla arga, på någon eller något, någonstans. Och det enda vi vet är att allt är snett. Och andelen människor som orkar delta i livet som fritidspolitiker blir allt färre och politikerna liknar, oavsett ideologi, allt mer en post modern tyckandets adel.


Och sedan börjar de prata om att kriget kommer. Ursäkta mig, men jag trodde vi var mitt i det, tänkte han. Åtminstone jag. Men jag orkar inte mer, allt är så tomt och kallt, innehållslöst och andefattigt. Vem kommer ringa mig imorgon för att vara den bästa vännen vid fiket just den dagen?


Men kriget. Så abstrakt, ordet krig, när man fortfarande kan köpa champagne och jordgubbar i december. Doppa dem gärna i lite vit choklad för det där lilla extra medelklassyndromet. Drick lite rödvin när du sätter titlar på andra människor i sociala medier utan att någonsin gjort något själv för någon annan som räknas (någon har säkert en lista med prioriteringar och vad som är fint eller inte, just idag). Vem ringer man om man vill bli värdefull utan att ha ett självskapat värde? Så märkligt, svenska värderingar sade de på TV:n. Alla alltså. Och de sa alla olika saker. Varför har de inte frågat mig vad jag tycker? Jag sitter ju bara här på kvällarna och tittar på.


Jag läste någonstans att demokratin inte kan överleva utan en stark medelklass. Det är nämligen bara de som vill och förstår och samtidigt har råd att engagera sig i politiken på fritiden, sa de. Känns lite som Rom för många år sedan, men fan det finns ju någon form av sanning i det där. Men en medelklass där alla arbetar heltid (minst 40 timmar annars är det fan inte OK), kämpar för sin fysiska och mentala hälsa och barnen är på förskola (jo det går bra, men skulle man inte vilja ha det lite annorlunda?) för att man ska få det att gå runt, den medelklassen, har den verkligen ork att vara med? Vad är medelklass förresten i ett land där låga löner är ideologiskt förbjudna, antar att man inte vill ha enkla jobb för invandrare att få – istället får de statsbidrag för att inte göra något eller träffa någon. Sitt still, låt inte för mycket, så ska du se att det går bra. Men nej, det gick ju inte bra. Men det finns många rader att läsa på twitter så de räknar väl kallt med att ingen fattar vad den verkliga mänskliga frysboxen är till för. Det homogena samhällets bevarande, en blåröd stjärna i himlen, en politisk paradgren där de ideologiska skillnaderna hörs mer än de syns i det verkliga systemet. I en av krig skapad kosmopolitisk värld går det säkert åt helvete förr eller senare. Undrar om de förstår det? Men förvisso, vi behöver ju alla ett jobb för att kunna leva. Synd om sjuksköterskorna nu bara som helt plötsligt blivit höginkomsttagare. Antar att en VD klassas som konceptuell miljardär då, ja inte på riktigt alltså men han är ju uppenbart felaktigt rik. Till skillnad mot LO-chefen som det är synd om trots att han tjänar dubbelt så mycket. Men du vet, jag förstår, det är ju skillnad på folk och folk. Vissa är ju mer lojala de sanna värderingarna och helt enkelt lite bättre svenskar. Mm.


Ensamt i ett glas av is. Och på väggen tickar min klocka som går på alkaliska batterier. En bit av fem världsdelar i en liten postmodern attrapp som förleder en att tro att vi rör oss framåt. Tiden går men sitt kvar, samma timme och minut är snart här igen. Tick. Tock. En gatlampa slocknar ute när en elvaåring sparkar på den i brist på något att göra som de värdiga uppskattar. Barn, sitt still. Er tid kommer. Först ska vi bara avgöra vad som är mer rätt än ditt fel. Men först ska jag skicka en mötesinvite i Outlook till ännu ett meningslöst möte imorgon. Tydligen har leverantörens underleverantörs strategiska partner förlorat sin enda kunnige inom aktuellt tekniskt system. Trist att vi alla glömde att någon annan ska kunna något när någon annan helt plötsligt inte vill vara den som kan. Men titta på twitter det kan vi. Är vi hippa nu? En klapp på axeln, en dunk på ryggen, ett glas brännvin (alkoholfri, självklart).


Vi bläddrar ned, lite till, alla tillsammans. Kom igen, vem har gjort något nu som vi kan uppröras över? Så skönt att ha åsikter, då behöver jag ju inte göra något själv (farligt!). Nej du, bäst jag sitter kvar här och tittar på. Det verkliga kriget, jag tror nog inte det riktigt har kommit än. Bäst vi väntar lite till, här i landet där ingen behövs (egentligen). Bäst att ladda kolhydrater i väntan.

No comments: